För ca 2 år sen kom min man med världens bästa överraskning till mig, nämligen vår hund Keyla. Jag ska i detta inlägg skriva om hur det är att vara hundägare. Man skulle kunna jämföra det med att ha ett barn men ändå inte. Att ha hund innebär en hel del ansvar och jobb men är ändå det finaste jag har varit med om. Sen jag fick Keyla har jag varit ute så mycket och lärt känna både nya människor och nya platser där jag bor. Det krävs inte så mycket av denna lilla krabat för att få så mycket uppskattning och kärlek tillbaka. Hon känner av när man är sjuk eller ledsen och vill få en att må bättre. 

Just nu löper hon som innebär att hon har mens. Vi har bestämt oss för att para henne så hon får uppleva rollen som mamma och då innebär det att jag blir hundmormor hihi. Vi ser framemot det men vet också att det kommer att innebära en hel del jobb. Jag hoppas på att hitta en fin hane som vi kan para henne med som helst ska ha samma ras som henne (amstaff). Känner du någon som har en amstaff hane så tipsa mig gärna. 

Nedan ser ni en bild på Keyla och hennes absolut bästa vän Rex. De har kännt varandra i snart 1 år och umgås dagligen. Jag har alltid älskat frallor och nu när Rex får vara med oss så ofta så är vi deltids ägare till honom också haha. Ni undrar kanske hur det kommer sig att Keyla får umgås med honom nu när hon löper, men det är absolut inga problem då Rex är kastrerad och dessutom så ha Keyla adopterat honom haha. Rex är 1 år och Keyla är 3 år. 

Jag önskar er en underbar dag och vi hörs snart igen 🤘🏼